250730 Nora

 Henrik är hemma. Vi gör en utflykt till Pershyttan och sedan Nora. 

Har hållit på under flera år med industri historia i landskapet Värmland. Följt Jalmar Furuskogs doktorsavhandling. Vattendrivna industriminnen i Bergslagen valde jag att lämna utanför min inventering inkl besök. 

Just vad gäller Pershyttan tror jag det var ett misstag. Det är ett komplett museum som visar allt. En intakt hytta. Ett helt bruk. Allt är kvar. Kolhus, stånggång osv samt även brukskontor och arbetar bostäder. 

Verkligen sevärt!

Vi gick runt på området. Imponerande välskött. Har aldrig sett så många turister vid en hytta

Det finns en kvarlämnad och intakt sk stånggång. 

Ett enormt vattenhjul som drev stängerna växelvis. Minst 5 meter radie på hjulet eller ung 10 meter i diameter. Imponerande

Vattnet som drev hjulet ovan. Arbetarbostäder som idag nog är fritidshus. 

Tror inte att bostäderna som finns inom området är för permanent boende. Men för fritidsboende kanske

Driften vid hyttan upphörde så sent som 1953

Tereza framför kolhuset. Det är det första kvarlämnade kompletta kolhuset jag har sett. Enorma mängder träkol som gick åt

Sveriges första normalspåriga järnväg fanns i Nora. Träkol och tackjärn bl a kördes här på järnväg

Denna tavla över hyttor och gruvor i Bergslagen ska jag "följa". Rättare sagt kommer jag att besöka några av de platser som är utpekade. Det är ju ett "världsarv"

Som sagt. Under 600 år var järnet ryggraden i Sveriges ekonomi. Många generationer som slet vid hyttor, hammare och i gruvorna. Sveriges anseende som industrination kommer från den perioden. Sverige som blev känt som ett land av entreprnörer och uppfinnare kommer också från denna period och området i Bergslagen. Inte att förglömma att även Värmland bidrog med samma sak. 

Vi hade en betydande del av järn bruken och gruvorna. Uppfinngar och utveckling som skedde i bl a bruken i Munkfors och Storfors som var "stora". Idag är det kanske svårt att se och förstå när man passerar de gamla bruksorterna

Vi avslutar vårt Nora besök denna gång med fika vid ett utecafe i själva Nora. Våfflor med Nora glass. Trevligt. En mycket konstig växt fanns i cafeets trädgård. Planterat naturligtvis men märklig och inget jag har sett förut. 

Sent på eftermiddagen åkte Henrik och jag till Björnrukan för att bada. Badplatsen vid Väse trakten. Har inte badat på flera år men det var faktiskt skönt. Ca 20-22 grader i vattnet.... Det är jag som vinkar på bilden nedan. 

Lite med folk på kvällskanten. Fin plats med många minnen. Framför allt från när Henrik och Fredrik var barn

Känns faktiskt helt rätt att tänka båt igen när jag stod här och blickade ut över Vänern, Blir nog en nästa sommar. Har ju redan köpt båtplats

250726 Lunedet - Knappforsen

 Vi åkte till Lunedet. Länge sedan vi var här. Tänkte fika...
Men det var lite stökigt. Någon form av uppträdande snart. Mycket folk och väldigt många bilar på gärdet. För stökigt för mig som kan få hörsel eksem av att behöva höra någon inspelad självupptagen artist / gaphals som man gärna spelar för högt i högtalarna. Ja, inte lätt. 

Vi gick omkring lite och jag fotade. Tittade på en slussning och pratade med en av de som skötte slussportarna. Det kostar 50 kr att få bli slussad. De som gör det arbetar helt ideelt. Slussen underhålls och bekostas dock av Storfors kommun. 

Det är egentligen ett stort sjösystem som finns och som man kan vara på mellan Filipstad och ned mot Karlskoga. Egentligen även upp mot Hällefors. Många vackra sjöar och mycket vatten norr om Kristinehamn upp mot Storfors och Filipstad. Det märks också på fritidsbåtarna. Många är övernattningsbara och definitivt inte små 

Så många vattendrivna järnbruk av olika slag det fanns. Inte att förglömma alla vattendrivna sågar och kvarnar. En gång för inte så länge sedan. Det känns som länge sedan men egentligen inte mer än 2 eller 3 generationer. 

Pratar en stund med killarna som fiskar. Vakna, glada och trevliga. Vi går igenom olika beten. Killen i ljust hår vill att jag tar en bild på dem. Tereza vill gå därifrån för hon tycker att det är otäckt att de sitter som de gör på räcket. Kan ju ramla ned i vattnet. Stenar finns där också

Tänker på mig själv och mina kompisar för 60-65 år sedan. Sitta på räcket så här var väl det minst farliga vi gjorde. Det mesta vi höll på med var nog farligt. Men vi tänkte aldrig så. 

Jo, några episoder förstod vi var farliga. En av dem var när Kjell-Ove och jag kröp genom en halvt om halvt vattenfylld tunnel under vägen ungefär vid maskinistbostaden. 50-100 meter i stupmörker. Trångt och vi blev blöta upp till bröstet. Att fastna där hade ingen märkt. Ingen som ens skulle kunna tänka sig att någon kryper in där frivilligt. Men det gjorde vi... bara för att

Stannar på väg hem vid Vilångens naturreservat. Så Värmländskt vackert det kan bli. En behållning från vår lilla tur idag blev att jag ska ta motorcykeln och åka dessa smala vägar vi passerade idag ut mot sjösystemen. Behöver skapa en karta i huvudet och veta hur det ser ut. 

Men inte idag

Jordgubbar med grädde på altanen blev det senare. 

250720 MC tur

 Brukar hamna på vägarna med min motorcykel som jag åkte på som barn eller ung. Med mopeden eller senare med bilen. Vägen över till Sunnemo från Munkfors eller vice versa är fortfarande bekant. Ser likadan ut fast under stor del av 60-talet var det fortfarande grus. En grusväg som var allt annat än bra under tjällossningen

Idag Filipstad, Nordmark, Giejersholm, Hagfors, Sunnemo, Munkfors via Mossängen, Sunne, Kil, Karlstad och hem. 

Märkligt ändå. Hur hårt alla minnen sitter från det tidiga livet. Minns allt längs vägen. Problem med mopeden. Badplatser. Dans i Sunnemo Folkets Park. Sunnemo färjan, vart klasskamraterna bodde osv osv

Extrema mängder minnen med hög detaljerings grad. Samtal, skratt och känslominnen. Som om det "var igår". Allt finns kvar. Inget glöms bort. Förträngs kanske... men som sagt allt. På riktigt allt jag har uplevt, tänkt och känt finns lagrat. Förstår och tom vet det numer. 

Man ser saker och ting annorlunda på motorcykeln. Helt klart en annan upplevelse än att sitta i en bil. Ibland kommer jag på mig med att jag sitter ju inte i bekväma fåtöljen hemma och småfiser. Jag åker oskyddad i ca 100 km på en motorcykel. Men allt jag behöver göra och vara vaksam på sker ändå. Undermedvetet. Fascinerande minst sagt

(Du behöver klicka på bilden nedan för att se minnes filmen.... som är utan ljud - kan inte ha brusljud. Tänkte joddla i bakgrunden men det lät inte bra). Kameran sitter på styrets vänsta sida. Det är därför som jag ser ut att åka mitt i vägen...

250706 Danmark

 Hemma igen

Behöver släppa av Henrik på Landvetter och sedan bara åka hem. En trevlig resa blev det

Vi köpte buffe lunch. Bredvid satt ett tyskt par i min ålder. De hade också köpt buffe lunch men bara en. Mannen åt hela tiden från andra sidan tallriken. Trodde att ingen skulle märka.... 

De tog om många gånger. Flera glas och flera bestick. Så sniket och orättvist mot oss alla andra som betalar fullpris. Det borde kunna stävjas tycker man. 

Det tog 1.5 timmar att åka av färjan. Det visade sig att man gjorde nykterhets kontroll. Tror man kollade efter annat också eftersom jag behövde veva ned rutan bak där Henrik satt. 

Bara bra

Men mitt problem var att bilen varnade för låg batteri kapacitet. Körde 1-2 m i taget på el. Så jag blev orolig för att jag till slut skulle hamna i ett limbo läge. Det visade sig dock att när batteriet sjönk ned på sista stapeln då startade bensinmotorn automatiskt och laddade batteriet. Så allt var ok men det höjde stress nivån

250704 Danmark

 Rubjerg Knude fyr blev första besöket idag. Såg långt ut att gå och det fanns möjlighet att få åka på en kärra efter en traktor. Det blir bra tänkte vi. Då kan vi ev gå tillbaka även om det ingick att även få åka tillbaka. Så grundlurade alla blev. Vi fick inte åka ända upp. Var inte värt något över huvud taget. Kostade bara pengar. 40 dkr per person. 

Så vi fick i alla fall knata upp det bästa vi kunde

Frågade traktorföraren om det ingick att få åka tillbaka. Han svarade med ett leende att det ingick oavsett vilken nationalitet man har. Förstod skämtet och hur danskar ser på oss svenskar. Vet det sedan både Komrev och Kommuninvest tiden och de samarbetsgrupper vi hade mellan de nordiska länderna. Trodde först för länge sedan att "ogillandet" eller att det ofta spetsiga och vassa mot oss svenskar inte hade något med att vi tog Skåne och Halland från dem. Att skämten var mer på skoj och lite raljant. Tror dock att det sitter mycket djupt i den danska folksjälen.  

Skämtar tillbaka lite.... Mycket skratt

En annan dansk man på traktorkärran sa att "då.... var Köpenhamn mittpunkt i riket". Inte som idag i utkanten. Plötsligt insåg jag vad allt som jag hört genom åren handlade om. De har inte glömt fast Skåne och Halland bland annat blev svenskt territorium redan under 1650 talet. Hela 375 år sedan. 

Men det är nog inget skämt. De tycker fortfarande att det var en orättvis svensk seger. 

Fyren väl värt ett besök. 

Det är som ett ökenlandskap just här. Fyren är också flyttad 70 meter med tanke på jord erosionen. Man kan fortfarande se de gamla fundamenten  

Några kreativa har skrivit budskap och hälsningar med stenar. De syns först när man har klättrat ända upp. 

Finns flera försök att binda sanden men allt var dött. De har misslyckats med just det i alla fall

En välbesökt turistattraktion. Det visade sig när vi gick ned att det var bättre att gå i bägge riktningar. Åka traktor halvvägs var mer en "rip off"

Det blåser sand i ögonen. Den letar sig in överallt. 

Tereza´s bild med mobilen. Trasigt ytterhölje vilket påverkar bilden men det blir byte av det när vi är hemma igen

Far och son. Från höger till vänster vill säga. 

Vi letar efter "fallen bunker". Men lyckas egentligen inte. Åkte en bit på stranden bara för att... 

Den har gått 1200 mil redan. Bara 5 månader sedan jag fick den. 

Så förstod vi.... man behöver åka eller gå längs stranden för att hitta the fallen bunker. Någon km bara. Tror att bunkern är homogen och att den bara användes som ett stabilt kanon fäste

Sedan ser vi det. Det finns många bunkrar eller kanonfästen längs stranden. En strand som vänder sig mot väst. Bunkrarna byggdes av tyskarna under ockupationen som skydd mot ett angrepp från de allierade. Detta kunde ha blivit en landstignings strand på samma sätt som stranden i Normandie blev det i Frankrike. 

Men Tyskland kapitulerade villkorslöst och alla ockuperade länder, inkl Danmark, blev fria självständiga länder igen efter krigsslutet 1945. Personligen har jag lite svårt att förstå att man inte har sprängt sönder och forslat bort all betongen. För mig är det lite deprimerande att se dem. Spara vissa kan man väl göra som en del av Danmarks historia men det finns många många. 

En lång och fin promenad fick Henrik och jag i alla fall. Tereza avstod. Det blåser hårt

Såg bilden innan. "Dam med hund". Men hann inte med när hunden var långt från matte. Kameran tog tid på sig. Hade blivit ett mycket fint kort i det ljuset. Nu fick jag vänta tills kvinnan passerade och tog då bilden bakifrån. Nu blev det bara en "kärring med hund" bild typ

Vi åkte även till Hirtshals. Målet var en glass.... Det blev en och vi kollade runt lite också. 

Henrik har nog rätt. Det finns toaletter överallt. De är också bra uppskyltade. Det är föredömligt faktiskt. Inga problem med att hitta en toa. Å andra sidan hur skulle det se ut med så många turister som gör både #1 och #2 lite var som. Det skulle snabbt bli helt fel