Fint väder idag. Vi fortsätter med att bekanta oss inom en 5-10 mil halvcirkel runt Trosa. Marvikarnas naturreservat strax öster om Mariefred var målet
Kulturplats. Ett gravröse sedan bronsåldern.
Jag minns inte och behöver varje gång kolla när bronsåldern var. Ca 1800-500 år före Kristus. Den period som kommer mellan stenåldern och järnåldern samt innan vikingatiden.
Den långsmala sjön norrut från Marviken där jag står mot Åkers Styckebruk heter Mellan - Marviken.
Vi går en bit på vandringsleden / slingan vid Marviken. Träffar på ett par i vår ålder som har övernattat. "Fantastiskt roligt". De vandrade vidare mot gruvan och Åkers Styckebruk.
En fin plats. De vi pratade med berättade att det kan vara ganska mycket folk här under sommaren. antar att det har med de som paddlar leden ned mot Vagnhärad att göra
Det är vackert här
Motorbåtstrafik förbjuden. Det var bra! En intressant cykelled passerar också.
Blir riktigt sugen på att hyra kanot i Åkers Styckebruk och paddla hela vägen ned till Trosa. Trosa ån passerar ju bara några 100 meter från där vi bor. Inga problem med att bära hem prylar med andra ord. Bilen lär man väl få åka kollektivt för att hämta.
Stötte ihop med ytterligare en man och hans hund. Han berättade om bilfabriken som fanns här. En plats som kallas "Krampan". Berättade egentligen mycket mer som jag inte minns strukturen av längre. I alla fall byggdes de Moskovitch bilar som såldes i Sverige här. Mellan 1950 och 1957 monterades över 3000 ryska Moskovitch bilar här i dessa lador.
Moskovitch bilarna var en förkrigsversion av tyska Opel kadett läser jag på info skylten. Efter krigsslutet monterade ryssarna ned fabriken i Tyskland som tillverkade Opel Kadett och flyttade den till Moskva där den monterades upp igen. Bilen kallades efter flytten för Moskovitch. Den hade väl inte det bästa ryktet i Sverige men man såg någon då och då. antagligen var de billiga.
Det monterades även fler bilar och truckar från Ryssland och Östeuropa här
Ett snickeri fanns också här där man använde och byggde om de stora trälådorna som bilarna kom i till sommarstugor.
Personen bakom bilimporten var Sven Du Rietz som köpte det numer rivna Krampans gård 1939. 1980 köpte Naturvårdsverket Krampan som idag ingår i Marvikarnas naturreservat.
Vi åker mot Skottvångs gruva. En järngruva ganska nära Marviken. Här fanns en damm med vatttenhjul och en sk stånggång till gruvan. Stånggången som var 1.5 km är dock borta. Anledningen till att man ledde stångarna till gruvan var att man använde kraften till att pumpa upp vatten.
Läser om transporter på skylten. Påminner mycket om hur det gick till i Värmland över sjöarna från gruvorna i Persberg och Nordmark upp mot hyttorna i Hagfors trakten etc. Vintervägarna var ett måste om man skulle lasta tungt. Träkolen fick heller inte vibrera sönder så den kördes om det gick över is. Läser något intressant. År 1891 tillkom en väglag som innebar att byggande och underhåll av allmänna vägar hädanefter skulle bekostas med skattemedel. Tidigare var det böndernas ansvar. Liksom att hålla Gästgiveri
Skarn heter väl det som blir kvar när man har krossat malmen och stenarna såpass att man kan ta till sig det som nästan bara är järnmalm. Stenarna kastade man här
Det gick en järnväg till Åkers Styckebruk ända mot 1940 talet berättar en annan man med hund. Varje år tänder man en kolmila på denna plats
Ett stenröse från bronsåldern vid Laxne. Troligtvis, läser jag på skylten, en gravplats för en betydande person som levde för 3000 år sedan
En bra dag där vi har sett mycket. Vackra öppna landskap med flera slott och stora gårdar mellan Gnesta och Åkers Styckebruk. Fina små välordnade samhällen. Ingen B känsla eller av befolkningsbygd här inte. Passerar flera naturreservat. Ja... har i alla fall börjat lära mig min närmiljö
Vi avslutar med det som blev en jättepizza i Gnesta. Ett ställe där första intrycket är en inglasad korvkiosk men skenet bedrog. Det var riktigt bra mat här. Många gäster - hälften köpte bara maten och åkte hem och åt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar