En Värmländsk industrihistoria tur idag tillsammans med Lena. Vackra Filipstad som kanske en gång var Värmlands största järn industri centra. NKLJ banan slutade/började här liksom en normalspårig järnväg. Gruvan i Nordmark och gruvan i Persberg fanns nära. Det hände mycket här för 150-200 år sedan
Vi besökte först John Ericssons mausoleum. En ståtlig minnesplats. Han fick en statsmans begravning i USA där han bodde största delen av sitt liv. Kistan fördes till Sverige enl Johns önskan att få bli begravd i sin hembygd.
Propellern och de speciella "monitorerna" var väl det han var mest känd för. Båtar som hade mycket liten yta ovanför vattenlinjen. John Ericssons insatser hade stor betydelse för utgången i amerikanska imbördeskriget och kan nog inte överskattas
Det blev sedan en lunch på Hennickehammar. Ingen risk att man går ner i vikt när man är här. Alltid mycket folk. Bra mat och ett gammaldags lugn
Finns några rester kvar av industriminnet från stångjärnshammaren.
Vi åkte vidare till Storbrohyttan inne i själva Filipstad. Omfattande verksamhet en gång. Hyttan har bevarats omsorgsfullt. En vacker plats
Mycket vatten som rinner ut från Lersjön norr om Filipstad. Vattnet rinner genom Filipstad och idag via en kraftstation och sedan vidare ut i sjön Daglösen söder om staden
Vattnet som en gång direkt drev hyttan. Den lades ned under 1920 talet
Vidare med besök vid Högbergsfältet i Persberg. Där man bröt järnmalm redan under 1600 och 1700-talen. Där allt "började"
Målet var att besöka Tilas Stoll. Ett av många gruvhål. Det som är annorlunda med detta gruvhål är att man kan gå in från sidan.. men det blev en längre promenad än vad vi hade tänkt oss. Men vi kämpade på
Arbetarbostäder en gång. I ena änden av huset fanns en ångmaskin. Man tror att man använde den för att via stång-gång överföra kraften till någon maskin etc vid gruvan.
Huset blev som sista uppgift en sk fattigstuga. Der var den fram till 1920-talet. Då hade gruvdriften troligen flyttats till en annan plats i Persberg
Blev ensam att gå in i Tilas Stoll. Halkigt, mörkt och lågt i tak. Kunde i alla fall ta någon bild med höga ISO tal i halvmörkret
Vackra växten Linnea utanför gruvgången
Det gick då det begav sig en hästdragen transport räls/ järnväg förbi det som då var en lastkaj
Det är många tankar när man går här. Hur man hade det bland annat. Ett samhälle och ett sätt att leva och få lov att leva som vi idag inte skulle kunna anpassa oss till. Kanske inte ens kan föreställa oss. Då... fanns frihet inte som option. Kanske inte ens som begrepp. Inga alternativ annat än att anpassa sig och härda ut. Alternativet var... att gå under.
Det blev en trevlig och intressant dag. Fint väder hade vi också
När vi åkter hem åkte vi fram till hisstornet och hissen som användes när man bröt järnmalm här. I det som idag är centrala Persberg. Jobbade på Uddeholm kraft som linjemöntör under slutet av 1960-talet och vi åt vår mat i verkstaden bredvid hisstornet. Det gjorde även de som jobbade nere i gruvan. Minns att de åt sin mat mycket snabbt och valde sedan att sova resten av lunchrasten.
Willy Persson en arbetskollega frågade om vi kunde få åka ner för att se hur det var. Det var OK. Tror att vi åkte hiss flera hundra meter ner. Märklig skakig upplevelse och man såg bergväggen passera bredvid. Mindes att det var dåligt med ljus och trångt. Kändes inte bra för mig och var glad över att få åka upp igen
Willy Persson en arbetskollega frågade om vi kunde få åka ner för att se hur det var. Det var OK. Tror att vi åkte hiss flera hundra meter ner. Märklig skakig upplevelse och man såg bergväggen passera bredvid. Mindes att det var dåligt med ljus och trångt. Kändes inte bra för mig och var glad över att få åka upp igen
Kände igen mig. Som om det var förra veckan jag var där. Märkligt fast det har gått mer än 55 år mellan
Tror att det egentligen är väldigt få som har varit ner i Persbergs gruvan. Förutom de som jobbade under jord naturligtvis
