tisdag 23 maj 2023

230523 Öland

 Vi är på väg söderut längs västsidan. Passerar en skylt "Södra Bruket". Kul och intressant med industrihistoria. 


Visste ingenting om detta men antar att det endera har med skiffer eller cement tillverkning att göra. Fick läsa på lite när vi kom tillbaka. 

Sveriges mest välbevarade alunbruksmiljö. Under 1700- och 1800-talen fanns det 11 alunbruk i Sverige. Alunbruken försörjde Sverige med alun och exporterade det även till de Baltiska länderna. Ett av dessa var Ölands alunbruk söder om Degerhamn. I början av 1820-talet uppnådde alunbruket sin högsta årsproduktion, och 1822 arbetade det 322 personer där varav 116 stycken var barn. Produktionen upphörde omkring år 1900 och fabriken fick förfalla. 


En stensatt vattenränna från den tiden då det begav sig



Pratade lite med en kvinna som satt ute och fikade. Nej, det är inga fritidsfastigheter. Vi som bor här gör det permanent. Förstod inte riktigt vad hon menade men alun tillverkningen som skedde just här hade inget att göra med Cementas cementtillverkning någon km norrut längs ön. Alun var en egen produkt... Vad nu den användes till. 

Alun har blodstoppande verkan. Används även för färgning. Någon minne hade jag långt därbak om att det fanns alunstift som man kunde använda när man hade skurit sig vid rakning. Av alla saker man minns. Alun på Wikipedia


Tror det var dassen man satt på när bostäderna var arbetarbostäder. Minns att vi inte hade vattenklosett när vi bodde i Bogerud. Inte heller fanns vattenklosett vid skolan i Mossängen. Så länge sedan är det inte men det känns så. 




Pratar lite med en äldre man som rensar ogräs vid ett ute museum. Berättar att jag har intresserat mig för Värmlands industri historia och kommit till "lagren" om hur människorna hade det. Det som aldrig nämns i historiebeskrivningen. Bl a att de duktigaste smederna - som i praktiken kanske bar hela bruket - satte man finuerligt i skuld så att de inte kunde sluta. I praktiken många gånger ett slavkontrakt. 

Mannen berättar då att arbetarna vid detta bruk gavs "möjlighet" att få ut del av lönen i pengar.... inte bara i förnödenheter. Men inte i de pengar som staten gav ut. Nej, de fick lokala pengar gjorda i trä. De kunde användas i de få affärer som fanns på orten. Vilken affär de ville..... Samma sak. Arbetarna här kunde heller inte spara undan för att starta nytt någon annan stans. 


Det ligger mycket stora och höga slagghögar runt om bruket. Inget att säga om men det känns konstigt att de hamnade mellan havet och arbetarbostäderna. Inte riktigt samma sak att kunna se ut över öppet hav som att titta in i en vägg av dumpad skiffer. En slump.... kanske


Trodde Cementas cement fabrik och alun tillverkning var ett och samma. Det var det inte. Det förekommer cementtillverkning fortfarande berättade den äldre mannen. Micro - cement... typ som används för hållfasta tätningar och lagningar. Ja, man lär sig något nytt varje dag

Det var hit vi primärt var på väg. Strandhagens naturreservat. Ville kolla om vi kunde få se den speciella och sällsynta våradonisien. Fältssippan växer här den också men den var tyvärr utblommad.


De växte i 100-tal. "En av Ölands stora art rariteter" läser jag på. Intressant att om det är mulet och regnar mycket så kan den bli svampangripen... Är det lite med sol kan den tjura och tom strunta i att öppna sina blommor över huvud taget. Det kan bli ett problem då de i så fall riskerar att inte bli pollinerade. Där ser man.... En karaktärs kompis



Att man vill återvända hit har i mångt och mycket med det Öländska landskapet att göra. 


Ängarna och rapsfälten och i bakgrunden havet. Så intensivt gult



Vi åkte över till andra sidan ön. Följde kusten på östra sidan. Åkte ned till en gammal fiskehamn. Ett gäng fågelskådare stod med sina tubkikarre. För långt med kamera telet. Pratade med ett fågelskådar par. De bor inte så långt härifrån berättade de. 

"Nu är det inte så farligt men det kommer att bli värre. Går över tomgränser och beter sig allt annat än bra. Inte alla naturligtvis men vissa kan göra vad som helst för att komma i position". Det är som vanligt då. 


Ingen intresserade sig för kanske de 100 knölsvanar som simmade utanför vågbrytaren. Inte jag heller. Hade nog blivit fina svan bilder om jag hade gått och hämtat telet. Mannen längst ut på piren är uppvuxen i Munkfors. Bara det... Långt håll så det syns inte


Ny plats... Gammalsby sjömarker. 


Finns fåglar men det är för långt håll med kameran. Intressant landskap. Inte helt lätt att ta sig i land med en båt när det är så lång grunt. Inte helt lätt heller att gräva sig en tillräckligt djup kanal in till bryggan. 


Det suger i magen eller tom magarna. Vi åker över till andra sidan ön för att leta upp ett ställe där vi kan äta varm mat. Tereza mindes ett mat ställe som vi var till förra gången. Ja, hade förträngt det men kände igen när vi passerade. Nu kommer vi inte att glömma. 

Ligger här




Riktig husmanskost men det som är lite speciellt med stället är att varje dag serveras två huvud rätter. Raggmunk och kroppkakor. Det gick åt mycket av de två även om ingen av dem är min favorit. Resturangen är stor och mycket folk. Intressant med kunderna. De är i min ålder till 90% eller kanske i många fall tom äldre. Kanske hade det att göra med att det hamnade realtivt mycket vit sås på golvet. De öste upp rejält med den varan. 

Här serveras ingen pizza eller kebab. Idag var dagens - picata. Mycket bra och väldigt stor portion. Inget fröken upplägg på tallriken precis med lite dekorativt grönt klet i ena hörnet. Här blir man mätt på riktigt. Får sitta i bilen senare och försöka smälta maten så gott det går





måndag 22 maj 2023

230522 Öland

Vi är på väg till Öland. Stannar ungefär halvvägs för att fika. Trevligt ställe. Vi har varit här förut

 
Det är "bara" 35 mil mellan Trosa och Öland. Men vägen är mycket tråkig att köra. Varför vet jag inte riktigt men ibland går det långsamt och man tar sig inte heller förbi. Å andra sidan hur brådis har man på en skala? Vi får tillgång till vårt rum kl 15. Vi äter vår lunch här medan vi väntar

 
Fotar lite också. Rapsfälten är intensivt gula. 

 
Tereza har slutat fota med kameran. Mobilen istället. Ofta blir det mycket bra men den är mer ojämn än bilder från mina kameror. Skam vore det väl annars
 

 Det händer men inte speciellt ofta att vi bor på ett vandrarhem. Mest för att jag / vi vill gärna ha toalett och dusch på rummet. Lite jobbigt med kollektivt skitande och tvättande. Här är det en toalett med dusch i respektive rum. Fräscht och bra men rummet är litet. Å andra sidan ska vi ju inte sitta här och filosofera 5-6 timmar varje dag. 

 
Tar mina bilder med makrot på Nikon kameran. Tur att man inte vet om hur man ser ut när man ligger där och nördar sig
 

 De flesta blombilderna tog jag nog ändå med Fuji kameran där det satt en vidvinkel.

 
Ja, nu är man här igen. Det är mäktigt att gå omkring på Ölands Alvar denna tid på året och se allt detta

 
Allt blommar inte samtidigt. Naturligtvis. De har alla sin faser. De arter man får se just nu växer i mängder. Om kanske 1-2 veckor är det andra arter som dominerar

 
Syrenerna blommar här. Även om detta troligtvis är äppleblom... 
 


Tereza gillar att ta bilder när solen går ner. Kanske skulle vi ha åkt närmare havet. Nästa gång....





lördag 1 april 2023

230401 Bråfalls såg

 Gick en bit av Sörmlandsleden upp till sjön Stora Frillingen. Parkerade här vid den gamla vattendrivna Bråfalls såg. Inte så liten egentligen när det begav sig. Huset som man bodde i är rivet men låg alldeles bredvid


Sågen var vattendriven som sagt men vattenhjulet är tyvärr borta. Vattenrännan fram till hjulet är också borta


Axeln och lagret som höll vattenhjulet finns kvar


Har sett flera hus nu som hade - har vasstak. Förvånadsvärt intakt och väl fungerande. Fantastiskt bra tak material egentligen




Bilderna kommer i omvänd ordning. Gick först upp till sjön och sedan tillbaka samma väg. Såg denna betongdamm. Man gjorde ofta så att man hade flera dammar på vägen ned till sågen eller kvarnen etc. Sågen kunde därmed köras under betydligt längre tid än de få månaderna under våren när det fanns mycket vatten i bäcken

Letade efter fler uppdämningar men hittade ingen. Tror att det fanns mer än ytterligare en men de var naturligtvis av organiskt material med tanke på storleken på fördämningen. Man kunde lätt ha dämt upp 3 meter högre om man kollar på terrängen med en bredd på 5-10 meter. 


Vände här. Det var lite jobbigt att gå i snön eller om det till och med kan vara så att jag har dålig kondition. Väldigt mycket spår efter vildsvin



230328 Långmaren

 Gården kallas "Långmaren". Ingen hembygdsgård utan mer ett slags museum från hur det var då. Ivar Karlsson var den siste arrendatorn vid Långmaren. Han var den sista i hela Sverige som enbart hade oxar som dragdjur. Både i jordbruket och när han körde ut timmer från skogen. Gården var i drift fram till 1967 då jordbruket avvecklades. Ivar föddes 1902 så det betyder att han då 65 år pensionerade sig. Bodde kvar på gården med sin fru fram till 1983


Åker hit ibland för det finns något här som inte går att ta på. Lika fullt finns det. Skapar också så många tankar hur det var. Människorna som redde sig själva och levnadsvillkoren. Inte svårt att samhällsbygga ett land med en sådan befolkning. Min egen morfar var visserligen ingen lantbrukare men minns min moster som berättade att han inte hade en enda sjukdag registrerad hos Försäkringskassan. Ett helt yrkesliv utan att vara sjuk. Eller rättare sagt brydde sig inte om....  Tror inte heller Ivar på denna gård låg och softade på soffan om det fanns att göra på gården.

Är född 1950 och under några år i början av 50-talet har jag själv minnen från slaskhinken och utedasset utan värme och belysning. Min mamma hade inte alltid tid att stå och vänta i kylan utan gick in. Fick försöka själv men minns känslan och rädslan av att sitta där i absolut mörker med släckt ficklampa. För att spara på batteriet. Minns till och med hur ficklampan såg ut och hur det kändes när man slöt strömkretsen på batteriet med tungan. När man bytte...



Vasstak... Inte bara ska man lägga det man ska även "skörda" och frakta hem det. Vet inte men skulle kunna tänka mig att man tog hem vassen under vintern då man kunde gå på isen. Ivar på Långmaren skaffade aldrig traktor till jordbruket. Det var förresten inte förrän efter krigsslutet och under början av 50-talet som de började bli vanliga vid de mindre gårdarna.

Ingen elektricitet indragen. Det innebär att Ivar och hans fru levde utan el fram till 1983. Vedspis, kakelugnar men heller ingen TV. Bara det. Vi som i slutet av 50-talet satt och tittade på testbildcn 15-20 minuter innan klockan kom fram 5 minuter innan. Heller ingen mjölkmaskin på gården. De sex korna handmjölkades. Tufft jobb som troligen gjordes av kvinnan i hushållet. Läser på vid närliggande Nynäs slott att handmjölkningen var arbetsam och orsakade förslitningsskador. Varje mjölkerska vid Nynäs hade vardera 13 kor att handmjölka. Varje dag. Annat virke i folk då...

Elektricitet... har vi väl haft sedan tidigt 1700-tal? Känns det i alla fall som. Har väl "alltid" funnits två hål i väggen som man kan använda till både det ena och andra. El började installeras i städerna först under 1910. Likström. På landsbygden började det införas el vid gårdarna först under 1930-talet. Det är inte ens 100 år sedan


Brygghuset. Tvättstugan. Strategiskt placerad längs bäcken som rinner igenom hela gårdsområdet.

Undrar förresten hur länge en "modern" människa skulle orka med arbetet på en gård som den sköttes i början av 1920-talet? Inte bara det. Även klara sig utan alla andra lager i samhället som vi tar för givet idag. Ja, det känns bra att gå här. Öppna redskapsboden och titta på de gamla handgjorda verktygen. Det finns något här som fortfarande känns.




måndag 27 mars 2023

230327 Promenad

 En kortare promenad idag. Några km blev det i alla fall. Det vackra vintervädret nu kan kvitta. Ska ju vara vår nästan. Tänker på det stora antalet fåglar ute på gärdena för inte så länge sedan. Undrar hur de hanterar detta. Antar att de temporärt flyger några 10-tal mil längre söderut. Stanna kvar och tjura ute på snöiga gärden blir man inte mätt på

 
Undrar hur stor andel av alla de bilder som man numer tar som redan är tagna? Har tagit ganska många bilder på den fina vaktkuren. Har gått vakt vid två båthamnar när jag hade båt och båtplats i Karlstadstrakten. Mycket tråkigt att sitta och titta ut på ingenting en hel natt. Den sista gången behövde man också göra det vid två tillfällen under säsongen.

 
Trodde det var en reflex i fönstret men det var fri sikt genom också det andra