250629 Älvskogsnäs

 Vi var till naturreservatet Älvskogsnäs. Ligger nära Nora. Mycket växtlighet. En fin plats. Det blåser kraftigt och det är mer än svårt att fokusera

Men var är alla fjärilar. Några enstaka bara som flyger förbi 

Mannen från vidderna

Terezas bild 

Vi hade problem med att hitta ställe att äta maten vi hade med oss. Det var vindens fel. Det blåser mycket kraftigt och utan vindtät jacka kändes det så där. Fast det är varmt. Efter flera försök att hålla fast det som läggs på bordet så gav vi upp.  Åt lunchen hemma på altanen istället

 Blev en motorcykel tur på efm. Behövde luta den mot vinden ute på Ölmeslätten... 

Fikade medhavt kaffe vid forsen i Munkfors. Pratade lite med två kvinnor som passerade. Hunden bara luktade. I min ålder ungefär inkl hunden i antal hundår. 

Kanske jag vet vilka de är. Vore så kul att få prata med personer om förr. Det blev stolpe och ut. Det visade sig att de var från Holland.... Ena kvinnan pratade tom med viss Munkfors dialekt. Bra tecken. Då umgås hon nog med Munkförsare

Det innebär nog i sin tur att flera från andra länder har permanent bosatt sig i Munkfors på äldre dagar. Billigt att köpa hus antagligen. Men märkligt ändå

250626 Filipstad med Lena

 En Värmländsk industrihistoria tur idag tillsammans med Lena. Vackra Filipstad som kanske en gång var Värmlands största järn industri centra. NKLJ banan slutade/började här liksom en normalspårig järnväg. Gruvan i Nordmark och gruvan i Persberg fanns nära. Det hände mycket här för 150-200 år sedan

Vi besökte först John Ericssons mausoleum. En ståtlig minnesplats. Han fick en statsmans begravning i USA där han bodde största delen av sitt liv. Kistan fördes till Sverige enl Johns önskan att få bli begravd i sin hembygd. 

Propellern och de speciella "monitorerna" var väl det han var mest känd för. Båtar som hade mycket liten yta ovanför vattenlinjen. John Ericssons insatser hade stor betydelse för utgången i amerikanska imbördeskriget och kan nog inte överskattas

Det blev sedan en lunch på Hennickehammar. Ingen risk att man går ner i vikt när man är här. Alltid mycket folk. Bra mat och ett gammaldags lugn

Finns några rester kvar av industriminnet från stångjärnshammaren. 

Vi åkte vidare till Storbrohyttan inne i själva Filipstad. Omfattande verksamhet en gång. Hyttan har bevarats omsorgsfullt. En vacker plats

Mycket vatten som rinner ut från Lersjön norr om Filipstad. Vattnet rinner genom Filipstad och idag via en kraftstation och sedan vidare ut i sjön Daglösen söder om staden

Vattnet som en gång direkt drev hyttan. Den lades ned under 1920 talet

Vidare med besök vid Högbergsfältet i Persberg. Där man bröt järnmalm redan under 1600 och 1700-talen. Där allt "började"

Målet var att besöka Tilas Stoll. Ett av många gruvhål. Det som är annorlunda med detta gruvhål är att man kan gå in från sidan.. men det blev en längre promenad än vad vi  hade tänkt oss. Men vi kämpade på

Arbetarbostäder en gång. I ena änden av huset fanns en ångmaskin. Man tror att man använde den för att via stång-gång överföra kraften till någon maskin etc vid gruvan.

Huset blev som sista uppgift en sk fattigstuga. Der var den fram till 1920-talet. Då hade gruvdriften troligen flyttats till en annan plats i Persberg 

Blev ensam att gå in i Tilas Stoll. Halkigt, mörkt och lågt i tak. Kunde i alla fall ta någon bild med höga ISO tal i halvmörkret

Vackra växten Linnea utanför gruvgången

Det gick då det begav sig en hästdragen transport räls/ järnväg förbi det som då var en lastkaj

Det är många tankar när man går här. Hur man hade det bland annat. Ett samhälle och ett sätt att leva och få lov att leva som vi idag inte skulle kunna anpassa oss till. Kanske inte ens kan föreställa oss. Då... fanns frihet inte som option. Kanske inte ens som begrepp. Inga alternativ annat än att anpassa sig och härda ut. Alternativet var... att gå under. 

Det blev en trevlig och intressant dag. Fint väder hade vi också

När vi åkter hem åkte vi fram till hisstornet och hissen som användes när man bröt järnmalm här. I det som idag är centrala Persberg. Jobbade på Uddeholm kraft som linjemöntör under slutet av 1960-talet och vi åt vår mat i verkstaden bredvid hisstornet. Det gjorde även de som jobbade nere i gruvan. Minns att de åt sin mat mycket snabbt och valde sedan att sova resten av lunchrasten.

Willy Persson en arbetskollega frågade om vi kunde få åka ner för att se hur det var. Det var OK. Tror att vi åkte hiss flera hundra meter ner. Märklig skakig upplevelse och man såg bergväggen passera bredvid. Mindes att det var dåligt med ljus och trångt. Kändes inte bra för mig och var glad över att få åka upp igen

Kände igen mig. Som om det var förra veckan jag var där. Märkligt fast det har gått mer än 55 år mellan

Tror att det egentligen är väldigt få som har varit ner i Persbergs gruvan. Förutom de som jobbade under jord naturligtvis

250618 Värmskog

Först ett parasoll besök vid IKEA. Köpte också kaffe och bulle. Välja på en stor skärm. Betala och få två kvitton där det ena används för senare scanning vid kaffe maskinen. Bullarna får vi dock av en människa. 

Sedan var vi till bl a Värmskog. Vi "brukar" åka hit en gång per år. Under en fas i livet var det nästan hemma marker. Perioden jag ägde en sommarstuga i Degerbyn vid sjön Värmeln

Värmskogs café som blev till en institution. En känd plats att åka till. Ligger vackert nära kyrkan i Värmskog och nära norra delen av sjön lilla Värmeln. 

Ja, så svenskt det kan bli. Fast lite till vänster utanför bild  pratas tyska mellan 8 personer i sina 4 kanoter. Hurtigt värre och kanske lite onödigt högt. En är eller har själv utsett sig till ledare. Har ställt sig på en sten när han pratar till de andra sju. Kortbyxor och gummistövlar verkar vara uniformen. 

Tereza tog en mer modest variant av räksmörgås till lunch

Jag tog en XXL som nog har blivit mindre än vad de var en gång. Egentligen bara bra då många inkl mig själv ibland inte kunde äta upp allt. Känns ju konstigt att behöva lämna på tallriken och att sedan det blir bortslängt. 

Men det är ganska dyrt. Drygft 400 kr för bägge...

Tereza ville se om vi än en gång kunde hitta blomman Linnea vid Silvergruvan. Hon mindes ganska exakt vart. Parkerade vid LM Ericssons barndomshem. Finns mycket att säga om den personen naturligtvis. Ligger bakom ganska mycket av Sveriges anseende och välstånd långt in i modern tid. 

LM Ericsson och John Ericsson som uppfann bl a propellern var ju bröder. Stora på var sitt håll. Minst sagt och bara för märkligt på många sätt

Vi gick de 1.3 km till Silvergruvan. Tyvärr finns idag flera kalhyggen längs vägen vi gick. Vi trodde nog att vi inte kommer att få se  blomman. Uppbränt och torrt

Men så fick vi se den i alla fall. Blomman Linnea som för mig nog är den allra vackraste blomman. Man behöver dock titta nära då de är små. Min farmor hade samma namn

Naturligtvis hade jag inte tagit makrot med mig men man kan beskära vid datorn också om det finns många pixlar att ta av

Tereza tog denna med mobilens kamera. Rikigt bra och egentligen jämförbart med min beskurna

Nästan som i fornstora dagar när Tereza också använde system kamera

Mellan 1808 och 1816 bröt man silver här. Tog upp driften under ytterligare en kortare under 1940 talet

Som varningsskylten nedanför säger. Det finns annat än silver i berggrunden där malmen silver finns eller koppar. Bly och arsenik bla. Undrar hur gamla arbetarna blev som hade jobbat med gruvbrytnngen? 

En skogsväg slingrar sig genom skogen. Inget tjatter eller flams. Bara Tereza och jag. Tyst och lugnt. Vi går längs vägen och småpratar. För mig nästan som att få vara i kyrkan

Borgvik ingick också i dagens tur. Det var ett tag sedan. Folket sitter ute och äter eller fikar. Det gjorde vi också. Kaffe med strutglass. Inte helt fel denna fina sommardag

Mumlings hammaren. Kanske lyftes och slog hammaren 30-60 slag i minuten. Extremt ljud. Hade arbetarna hörselskydd? Nja, jag är tveksam. Vet från Furuskogs avhandling om Värmlands industrihistoria att många som jobbade i smedjan eller vid stångjärnshammaren fick hörselskador eller blev döva tidigt i livet. Ett högt pris de fick betala för att livnära sig och sin familj

Borgviks bruk var en gång en stor arbetsplats. Stor del av stålet man byggde Eifeltornet av kom härifrån. Stål och järn från Sverige hade den högsta kvaliten och var eftertraktat. Det hade bl a att göra med att malmen var relativt fosfor fri samt att man använde just träkol för att rena malmen och järnet från slagg. I Sverige fanns det "gott om" skog

Fortfarande en mäktig plats. När det var verksamhet här var hyttan "inomhus"

Vattnet rinner mestadels genom kraftstationen idag. 

Lilla Värmeln och även Värmeln norr om rinner ut här vidare till Vänern

En mycket trevlig dag blev det