Vårt frukostbordet på morgonen. Fin utsikt onekligen
Hotellets namn
Vi bor i huset till höger
Det växer mycket av detta gräs här.... Kommer ihåg från skolan att bambu är ett gräs
Regnperioden är under maj men vattenfallet är vackert nu också
Åkte ned till samhället Mai Chau för att gå omkring i samhället där de som bor här kallas Tai eller kanske om det stavas Thai. De lever på sina risodlingar.
Tai / Thai folket kommer ursprungligen från sydöstra Kina och är samma ursprung som de som bor i Thailand och bl a Laos.
Tai folket delas här in i white och black. Har inget med hudfärg att göra utan mer vilken grupp man tillhör. De klär sig olika
Det mesta av Jasmin riset kommer från Vietnam som ska vara världens största exportör av ris.
Bambu används till mycket. Gick förbi några som lade om taket på altanen / uteplatsen med halva bambu rör. Ungefär som takpannor
Guiden berättar att den nya generationen inte längre alltid har de traditionella kläderna på sig... Vi såg ingen som hade det
Ris som jäser och som blir risvin efter ett par månader
Den äldre generationen tuggar dessa barksorter för att tänderna ska bli svarta... Såg ett par kvinnor med tänder men de var som sagt svarta. Den yngre generationen gör inte det längre så det modet verkar hålla på att dö ut
Typiskt hus i Vietnam. Allt man gör sker på markplanet. Köket, umgänget osv. Våningen ovanpå är ett enda stort rum där man bara sover.
Fascinerande av hur man sitter. Direkt på marken med benen rakt ut. Väldigt ofta djupt på huk eller på en liten fjuttpall med 10 cm höjd. Inga problem med stela leder här inte. Det kanske inte skulle vara så konstigt om det bara gällde unga men alla sitter så. Skulle själv inte ens komma upp och vilka ljudeffekter det skulle bli
Alla dessa kreativa lösningar vad och hur mycket man kan transportera på en motorcykel. Går inte att låta bli att förundras
Vi gick omkring i samhället och här vi kolla på olika sorters ris. Alla klibbiga av olika kvalitéer. Riskornen olika stora och det närmast dyrast. Tar längst tid att odla fram. Såg ut som vårt grötris men kan ha fel. Det svarta riset längst bort var intressant. Fiberrikt, smakrikt och ska rensa ur kroppen. Man hade det även som te
Ett ko eller tjurhuvud bland leksakerna. Perfekt att ha längst fram på mopeden
Så många som höll på att väva. Fantastiskt vackra tyger
Den här mannen satt på huk men reste sig när jag kom och gick fram för att hälsa. Heder åt honom som känner igen en äkta Munkförs-ing när man ser en
Vi åt mat här och kvinnan var ägare
Vilken mat. Så smakrikt allt är.
Gänget
Man kunde gå ytterligare en promenad men vi avstod. Gick istället omkring runt hotellet. Vacker plats onekligen
Det är en simbassäng längst ned i bild, sedan floden 10-20 meter nedanför
Flera fjärilar som flyger omkring men de sitter stilla mycket kort tid
Vi gick till en pytteliten affär och köpte ett kex paket. Det visade sig stå Marie på varje kex men de var godare än hemma. Vi bryggde kaffe och satt på vår egen balkong. Fin vy att titta på
På kvällen åt vi god mat och såg på ett lokalt dansuppträdande på hotellet. De såg så oförskämt glada ut kvinnorna när de dansade. Antar att det delvis beror på att det inte ens vet vem Stefan Löfven är
Börjar ana något kring detta med kost. Ingen ny insikt precis men ändå ganska tydliga skillnader mellan hemma och här och hur folket ser ut här. En parameter är det uteblivna saltet. Finns inte vid bordet eller någon annan stans heller. De kommer med en skål salt om man frågar. En annan parameter är brödet. Det verkar som om de normalt inte äter bröd. Finns nästan aldrig, bara till frukost och då ser brödet ut som det gör hemma när man köper färdig formfranska i affären... Vissa aspekter kommer jag att försöka ta med mig hem. Kruxet blir nog att försöka omvandla det till en ny rutin.