lördag 19 maj 2018

180519 - Norge Dag #1 (2018 #4 Totalt #63)

På väg mot Norge. Tog vägen förbi Munkfors för att kolla på "hägg floden". 


Bodde 7-8 år i den sk maskinistbostaden och hörde mer eller mindre alltid bruset från forsen


Barndomens stigar....



Vet inte om den kallas timmerrännan än men det satt inte där på "min" tid. Numer är det nog bara ett spillrör vid högvatten


Vi funderar lite på om vi ska äta lunch här eller vänta


Det blev lunch vid vackra Annefors istället. 




Tog sikte på Röjdofors och den fina kvarnen. 


På skylten står
"Det rinnande vattnet var tidigare den enda möjligheten att utvinna kraft för industriell användning. Flertalet vattendrag i Värmland utnyttjades därför flitigt av bla kvarnar för framställning av mjöl. Här vi Röjdån, intill kvarnen, fanns tidigare även en vadmalsstamp, en såg, en stickhyvel och en smedja. När dessa småindustrier upphörde dröjde det inte länge för husen förföll och till slut revs. 

Kvarnbyggnaden uppfördes 1859 och ersatte då en äldre kvarn. Med sina två kvarnstenar betjänade den ett tämligen stort upptagningsområde och både norrmän och svenskar utnyttjade anläggningen. På höstarna blev det ofta kö vid malningen och det hände att bönderna tvingades övernatta i den lilla kvarnkammaren. Verksamheten vid kvarnen upphörde 1960".


Det gick att gå in och kolla. Luktade mjöl


Upphörde 1960... innebar att man även malde elektriskt 


Mjölbingen



Väldigt lite i vatten i Röjdån



Rännan in mot kvarnhjulet är tilltäppt idag och har nog varit det länge



Vattenhjulet är i princip intakt


Hjullager i sten


onsdag 16 maj 2018

180516 Skarphyttan

Vi mötte upp Henrik när han kom med tåget och åkte mot Nykroppa och Skarphytte hammare. Mycket dålig väg och en bil behöver här ha extra hög markfrigång. Vi stannade för att äta vid en fin vik vid Stora Bosjön. Komma från andra hållet via Skarphyttan är betydligt enklare


Så hittade vi den till slut.... Skarphytte hammare. En av de intressantaste platserna hittills. Man har bara lämnat och låtit det förfalla. 


Fantastiskt att få kliva omkring här 


Rännan för att förse vattenhjulet med vattnet är borta för länge sedan. Skulle tro att hammaren är ung lika gammal som Skarphyttans ruiner som är daterade 1638 - 1858. Läser på att hammaren användes mellan 1651 - 1850. I ganska exakt 200 år hamrade man tackjärnet från Skarphyttan till stångjärn här.... 


Huset på udden heter "Klostret" på Lantmäteriets karta. Undrar varför... Just där skulle jag kunna tänka mig att ha sommarstuga


Den gamla vägen förbi hammaren och där man bodde. Det verkar som om informationen om hammaren från Nykroppa hembygdsförening som ska sitta på stolparna är bortriven..... 


Vi åkte vidare mot Skarphyttan. Tog inte mer än 5 minuter med bilen. 


På skylten står det....
Här vi norra änden av sjön Skarpen anlades Skarphyttan 1638. Malmen som användes kom från Persberg. 1738 lades Svartsångshyttan ner och tackjärnstillverkningen överflyttades till Skarphyttan. När Skarphyttan lades ner 1858. innebar det att all järnhantering på skogsplatån i östra delen av Kroppa hade upphört. Även en kvar anläggning har funnit i hyttans närhet. 

Det är övervuxet men inte svårt att se vart masugnen fanns. Inget vatten leds hit numer så det är lite svårt att se hur de olika lämningarna användes. Övervuxna. En bild från i vintras, länken, visar tydligare vart masugnen stod. 


En ganska stor verksamhet över lång tid. Ca 220 år och det finns stora lämningar av varp när man framställde tackjärn av malmen som troligen kom från Persbergs gruvor


Sinnersten


Fabriksgården sedd nerifrån 


Skylt med vägnamnet här.... Det finns ju bara en väg i princip


Skarphyttan ligger mycket vackert vid norra änden av sjön Skarpen


Gamla vägen gick här, på dammvallen


Tereza´s bild

Fabriksgården. Igenväxt och igenslyat men det är lätt att se att det faktiskt en gång har varit "fabriksgård" och en för den tiden stor industriell verksamhet här. Även en kvarn


måndag 14 maj 2018

180514 Nötön

Tereza och jag var till Nötöns naturreservat idag. Det är tidigt på säsongen men vi såg i alla fall många sländor. Vackert ställe med mycket fågelkvitter. Hörde bl a två gökar....


Få blommor så tidigt på säsongen. Harsyran är en av de där blommorna som man har någon slags relation till. Tidiga och har många gånger ätit av bladen


Citronfjärilen är oblyg och ganska lätt att fota. Har 100-tals men vad spelar det för roll. De nytagna är i alla fall de roligaste. Vi såg någon annan art också men som inte stannade speciellt länge på varje ställe. 


Tereza´s bild

Tereza´s bild
 
Tereza´s bild
 
Tereza´s bild



180513 Nordmark mm

Tereza och jag åkte tillbaka till Nordmark för att se på det vi inte hann med för några dagar sedan. Ville se vart Nordmarkshyttan hade legat. Fick leta och till slut fråga. Det var inte så svårt visade det sig men den jag frågade sa att "hytta.... nej det finns inget kvar av någon sådan här". Det finns det faktiskt och ganska mycket lämningar kvar. Bla den vackra bron bredvid där man dämde upp och hade vattenhjulet tex. 


Masugnen är bara en hög idag men det syns tydligt att det var här man smälte malmen vid den här hyttan





Slagghögen är enorm eller om man tom kallar det varphögar. 


Dagens stora behållning var nog i alla fall besöket vid Nordmarksberg. (finns fler bilder och annan info att läsa vid länken). Malmen från Nordmark som användes sedan vid många av hyttorna i Värmland. Fanns flera malmfält i vårt landskap, bl a Persberg, men den här platsen var en av de viktigare. Hade inte trott att det var så mycket att se här


Man blir faktiskt lite tagen när man går omkring. Finns flera informationstavlor och mycket att läsa och ta del av 


Stånggång och vändkors. Man använde stockar som satt ihop för att överföra kraften från vattenhjulet över avstånd. Vändkorset till höger fanns om man om man ville byta riktning av överföringen. Den här stånggången användes för att pumpa vatten ur gruvorna



Vi letade senare efter Fogdhyttan och Haborshyttan som ligger nära Nordmarkshyttan men det finns inga eller nästan inga lämningar kvar efter dem. Passerade även Finshyttan på väg tillbaka men ville inte klampa omkring för mycket på fabriksområdet utan lov för att leta lämningar. Vi åkte till vackra och välbevarade Storbrohyttan inne i själva Filipstad. Vilken fin plats detta är. Samlingsplats i Filipstad men det är också ett museum samt en plats för eftertanke och reflektion...


Visste inte att det är ett så fint och vanligt utflyktsmål för de som bor här. Cafe verksamhet på sommaren och såg att det är här man har kommunens majbrasa.... 


Antar att man även kan få se hur det ser ut inne under semesterperioden.


Som vanligt när man går omkring på dessa platser så "känns det" på något sätt. En så viktig del av Sveriges utveckling och hur hårt man fick jobba här. Två arbetslag per dygn som jobbade 12 timmar + 12 timmar och med 10 man i varje. De använde 16 ton järnmalm och ca 75 ton träkol för att producera 8 ton stångjärn per dygn. Samt ta hand om slaggprodukterna..... 


Ligger vackert vid södra änden av Lersjön. Malmen från Nordmarksgruvan kom med båt till kajen.


"Tullhuset" ska det visst kallas


Vi passerade även Brattforshyttan mellan Filipstad och Molkom på väg hem. Den är också lättillgänglig, välskött och trevlig att besöka


Speciellt nu när det är så mycket vatten i Lungälven



Tereza´s bild

Tereza´s bild

Tereza försöker sig på långtidsexponering utan stativ









lördag 12 maj 2018

180511 Fröding o Bjubäcken

Vi har länge velat gå upp på övervåningen vid Frödinge herrgård i Karlstad. Man fick göra det "gratis" förr men inte längre. Nu var vi med på en liten föreläsning inkl diktläsning om Fröding och hans liv. Även om det kostade en liten slant var det intressant och värt pengarna. Han var sammanlagt under hela livet inlagda 15 år på sjukhus. Han dog endast 50 år gammal och hade även förmyndare som var en av hans systrar. Det var inte just denna men en liknande tavla som jag ville visa


Såg en Fröding dikt vid Brattforshyttan... han var nog inte sååååå dålig den gode Gustaf

Forsen dånade, hammaren stampade
överdundrade knotets röst,
ingen hörde ett knyst från de trampade,
skinnade, plundrade
ännu i hundrade
år av förtvivlan och brännvinströst

Vi åkte mot Storfors och Bjurbäcken. Cafeét var dock stängt och kanalen mer eller mindre torrlagt för rensning. Det gjorde att man såg slussarna utan vatten