241116 Henrik hemma (Sättra stugan)

 Henrik är hemma. Vi går en led upp till Sättrastugan. Upp var det nästan hela tiden men det innebär också att det är utför nästan hela vägen tillbaka.... 

Fin led men den är också tillåten för Moutain Bikes. Inga idag men de kan komma fort. Vet det från de leder som fanns i Sannaskogen i Karlstad. Nja, naturupplevelsen ska nog vara både sparkdräkt fri och även fri från cyklar. 

Sättra stugan var mycker mer än vad jag trodde. Här är det troligen många under vintern om det finns snö. Fin pulkabacke för barnen och antaglingen fina längdåkningsspår. Men avstår.. tror jag. Iordningställda längdåkningsspår som körs upp med skoter efter snöfall etc.... där är de med sparkdräkt överrepresenterade. De flåsstinna som kräver att man åker ut och släpper förbi. Hela tiden om det är en fin vinterdag. Nej tack

Men trevlig plats ändå. Sättrastugan har ett öppet cafe under vintersäsongen. Det var inte dåligt

Men man kan gå hela eller delar av leden

Henrik och jag fikar med varmt te. Det blåser hårt och vi är svettiga så det blir inte så länge

241103 Jernleden

Det blev ganska fint på förmiddagen. T.o.m varmt men Tereza ville inte med just idag. Åkte bara någon km för att gå en bit efter den sk Jernleden. Egentligen var det en järnväg som gick från Sjöändan ned till Kristinehamn som idag delvis är omgjord till vandringsled. Under 1800-talet var det en mycket viktig transportled för malmen och tackjärnet från gruvorna runt Filipstad och från hyttorna norrut. Transporterna gick först på båt ned till Sjöändan där omlastning till järnväg skedde. En järnväg där hästarna till en början drog vagnarna. 

Det var jobbigare än jag trodde p.g.a att det gick upp och ned men gick i alla fall ca 2 km plus tillbaka i samma spår igen. Blir nog av fler gånger

 

Här ser man tydligt att vägen är "för bra" för att bara vara en enkel skogsväg

Värmland med alla sina jägare. Minns en period i livet när jag hörde alla dessa jakthistorier runt matbordet. Inte hemma dock. Om och om igen. Samma historier som berättades varje år. Ett intresse där livet innan älgjakten bara var en transportsträcka. Men förstår dem mer idag. Jaktlaget, kompisarna och när samvaron är på riktigt. Det var något som var mycket mycket större än att bara skjuta en älg. Då... fick man höra om bl a Petter som stammade och som satt och sket precis när älgtjuren sprang förbi inom skotthåll. Samma gapskratt 10 ggr varje år om just detta. Eller när en av jakthundarna lyfte på benet och pinkade på någons byxor. Samma gapskratt

Vilträkning... nja tror man kanske vill se hur många som går leden. Men vet inte vad anledningen är. Stod och funderade en stund på om jag på pin tji skulle registera några hundra gånger med foten. Få någon byråkrat att tro att 3 bussar fulla med turister har gått förbi. Men... nej det är väl inte jag att göra så. 

Leden går förbi en gammal fornborg. Intressant med båtarna på teckningen. Tror också det. Vattnet låg mycket högre då än idag. 

Har varit här förut. Mindes att jag tog en av mina bättre makrobilder av en citronfjäril på ett speciellt ställe. Mindes på max 5 meter när även var. Bilden utskriven på canvas hänger på en vägg hos Henrik. Solen stod högre men i samma vinkel. Var ju sommar. Tog bilden på fjärilen mer eller mindre med solen rakt bakom. Behövde använda blixten för att kompensera. Mindes varje detalj hur jag gjorde. Så märkligt med minnet. Allt finns där. Precis allt är kvar även om det som i detts fall är onödig information 

Har märkt just det ännu mer nu under livets senhöst. Antagligen för att man har tiden att reflektera. Eller kanske för att man kan, får eller till slut vågar släppa fram alla minnen? 

Har numer extremt detaljerade minnen från barndom och ungdom som jag aldrig trodde skulle vara kvar. Kan köra om "minnes filmen" i minnet och allt är kvar. Lukter och känslor etc. Helt magiskt. Omtumlande

Tror jag ska göra mig en egen stig i lämplig längd i detta område. Som inte är iordningställd. Finns ju plats att vara på minst sagt. En egen stig så man slipper gå samma väg tillbaka. För att få vara helt själv... Tror det

Mina fötter har växt... tror jag i alla fall. Har läst att de växer hela livet och det verkar vara så. Även öronen och näsan men det resulterar sällan i ex en större mössa. När jag var i 20 års åldern kunde storlek 42 ibland tom kännas lite lite för stort. Har haft 43 länge men drar numer 44. Konstigt. Kanske man får börja köpa att växa i. Storlek 48 typ med stretch 

Minns från barndomen när man bl a fick en rejäl utskällning för att man hade växt och behövde nya kläder och skor. "Pöjkjäveln växer oss ur huset" som man kunde få höra när man hade växt flera cm under en sommar. 

241101 Altanen färdig... typ

 

Insidan av altanen fick jag klara av själv. Ganska mycket jobb ändå med reglar, isolering, golv och väggar. Drygt 2 veckor har jag hållit på. Inkl en uteplats utan tak... bredvid den inbyggda altanen

Även många moment och detaljer under den sista inne "etappen". Inkoppling av el igen, nya lampor, foder och lister av olika slag samt diverse trösklar etc. 

Så i princip helt klart... förutom målning av väggarna. Fick lära mig att man målar inte om temperaturen är under 5-10 grader. Färgen torkar visserligen men den kemiska reaktion kan utebli. De betyder att färgen inte "härdar". 

Ska väl ha något att pyssla med till våren också

Har även skaffat en elektrisk element pelare som sprider värmen fint i rummet. Tereza och jag inviger nybygget med att äta lunchen 

altan-ute idag 

Vi kommer nog framgent att sitta här många gånger. Ser fram emot att nästa säsong äta eller fika här och samtidigt höra regnet smattra på taket

Kan arrangera soffan så jag även semi ute, om andan faller på, kan "trynen in das kudden" som tysken säger. 

Lite synd att trädens blad under sommaren döljer utsikten över Vänerviken. Men ingen stor sak precus. Se träden franför är ändå fantastiskt trevligt. Viken blänker nu i alla fall på avstånd mellan träden 

Å andra sidan är vår baksida helt anonym