241116 Henrik hemma (Sättra stugan)

 Henrik är hemma. Vi går en led upp till Sättrastugan. Upp var det nästan hela tiden men det innebär också att det är utför nästan hela vägen tillbaka.... 

Fin led men den är också tillåten för Moutain Bikes. Inga idag men de kan komma fort. Vet det från de leder som fanns i Sannaskogen i Karlstad. Nja, naturupplevelsen ska nog vara både sparkdräkt fri och även fri från cyklar. 

Sättra stugan var mycker mer än vad jag trodde. Här är det troligen många under vintern om det finns snö. Fin pulkabacke för barnen och antaglingen fina längdåkningsspår. Men avstår.. tror jag. Iordningställda längdåkningsspår som körs upp med skoter efter snöfall etc.... där är de med sparkdräkt överrepresenterade. De flåsstinna som kräver att man åker ut och släpper förbi. Hela tiden om det är en fin vinterdag. Nej tack

Men trevlig plats ändå. Sättrastugan har ett öppet cafe under vintersäsongen. Det var inte dåligt

Men man kan gå hela eller delar av leden

Henrik och jag fikar med varmt te. Det blåser hårt och vi är svettiga så det blir inte så länge

241103 Jernleden

Det blev ganska fint på förmiddagen. T.o.m varmt men Tereza ville inte med just idag. Åkte bara någon km för att gå en bit efter den sk Jernleden. Egentligen var det en järnväg som gick från Sjöändan ned till Kristinehamn som idag delvis är omgjord till vandringsled. Under 1800-talet var det en mycket viktig transportled för malmen och tackjärnet från gruvorna runt Filipstad och från hyttorna norrut. Transporterna gick först på båt ned till Sjöändan där omlastning till järnväg skedde. En järnväg där hästarna till en början drog vagnarna. 

Det var jobbigare än jag trodde p.g.a att det gick upp och ned men gick i alla fall ca 2 km plus tillbaka i samma spår igen. Blir nog av fler gånger

 

Här ser man tydligt att vägen är "för bra" för att bara vara en enkel skogsväg

Värmland med alla sina jägare. Minns en period i livet när jag hörde alla dessa jakthistorier runt matbordet. Inte hemma dock. Om och om igen. Samma historier som berättades varje år. Ett intresse där livet innan älgjakten bara var en transportsträcka. Men förstår dem mer idag. Jaktlaget, kompisarna och när samvaron är på riktigt. Det var något som var mycket mycket större än att bara skjuta en älg. Då... fick man höra om bl a Petter som stammade och som satt och sket precis när älgtjuren sprang förbi inom skotthåll. Samma gapskratt 10 ggr varje år om just detta. Eller när en av jakthundarna lyfte på benet och pinkade på någons byxor. Samma gapskratt

Vilträkning... nja tror man kanske vill se hur många som går leden. Men vet inte vad anledningen är. Stod och funderade en stund på om jag på pin tji skulle registera några hundra gånger med foten. Få någon byråkrat att tro att 3 bussar fulla med turister har gått förbi. Men... nej det är väl inte jag att göra så. 

Leden går förbi en gammal fornborg. Intressant med båtarna på teckningen. Tror också det. Vattnet låg mycket högre då än idag. 

Har varit här förut. Mindes att jag tog en av mina bättre makrobilder av en citronfjäril på ett speciellt ställe. Mindes på max 5 meter när även var. Bilden utskriven på canvas hänger på en vägg hos Henrik. Solen stod högre men i samma vinkel. Var ju sommar. Tog bilden på fjärilen mer eller mindre med solen rakt bakom. Behövde använda blixten för att kompensera. Mindes varje detalj hur jag gjorde. Så märkligt med minnet. Allt finns där. Precis allt är kvar även om det som i detts fall är onödig information 

Har märkt just det ännu mer nu under livets senhöst. Antagligen för att man har tiden att reflektera. Eller kanske för att man kan, får eller till slut vågar släppa fram alla minnen? 

Har numer extremt detaljerade minnen från barndom och ungdom som jag aldrig trodde skulle vara kvar. Kan köra om "minnes filmen" i minnet och allt är kvar. Lukter och känslor etc. Helt magiskt. Omtumlande

Tror jag ska göra mig en egen stig i lämplig längd i detta område. Som inte är iordningställd. Finns ju plats att vara på minst sagt. En egen stig så man slipper gå samma väg tillbaka. För att få vara helt själv... Tror det

Mina fötter har växt... tror jag i alla fall. Har läst att de växer hela livet och det verkar vara så. Även öronen och näsan men det resulterar sällan i ex en större mössa. När jag var i 20 års åldern kunde storlek 42 ibland tom kännas lite lite för stort. Har haft 43 länge men drar numer 44. Konstigt. Kanske man får börja köpa att växa i. Storlek 48 typ med stretch 

Minns från barndomen när man bl a fick en rejäl utskällning för att man hade växt och behövde nya kläder och skor. "Pöjkjäveln växer oss ur huset" som man kunde få höra när man hade växt flera cm under en sommar. 

241101 Altanen färdig... typ

 

Insidan av altanen fick jag klara av själv. Ganska mycket jobb ändå med reglar, isolering, golv och väggar. Drygt 2 veckor har jag hållit på. Inkl en uteplats utan tak... bredvid den inbyggda altanen

Även många moment och detaljer under den sista inne "etappen". Inkoppling av el igen, nya lampor, foder och lister av olika slag samt diverse trösklar etc. 

Så i princip helt klart... förutom målning av väggarna. Fick lära mig att man målar inte om temperaturen är under 5-10 grader. Färgen torkar visserligen men den kemiska reaktion kan utebli. De betyder att färgen inte "härdar". 

Ska väl ha något att pyssla med till våren också

Har även skaffat en elektrisk element pelare som sprider värmen fint i rummet. Tereza och jag inviger nybygget med att äta lunchen 

altan-ute idag 

Vi kommer nog framgent att sitta här många gånger. Ser fram emot att nästa säsong äta eller fika här och samtidigt höra regnet smattra på taket

Kan arrangera soffan så jag även semi ute, om andan faller på, kan "trynen in das kudden" som tysken säger. 

Lite synd att trädens blad under sommaren döljer utsikten över Vänerviken. Men ingen stor sak precus. Se träden franför är ändå fantastiskt trevligt. Viken blänker nu i alla fall på avstånd mellan träden 

Å andra sidan är vår baksida helt anonym

 

241019 Högbergsfältet med Henrik

 Henrik och jag är till Persberg. Högbergsfältet som det gamla gruvområdet kallas just här är ett naturreservat idag. Varit här flera gånger men man upptäcker något nytt varje gång eller ser området i ett annat ljus. En mycket intressant plats. 

Klockstapeln. Vi fikade där uppe senare när vi gick tillbaka. 

Sjön heter Yngen och det finns flera industrilämningar runt sjön. Snudd på många

Höstväder men det är vackert det också

"Tilas Troll" kallas gruvingången. Lågt till tak men fint iordninggjort. Tänk att jobba en hel dag utan att nästan inte kunna räta på ryggen... 

Här jobbade folk.... 

En stor eller mycket stor arbetsplats en gång. Gick järnväg här men vagnarna drogs till en början av hästar naturligtvis

"Maskinbyggningen". Bostadshus för gruvarbetarna. I ett rum fanns en ångmaskin - därav namnet. Efter att gruvan lades ned 1906 användes huset som fattigstuga fram till 1920-talet. 

Många tankar kring det men de bodde vackert i alla fall. Minst sagt. 

En hel del sinnersten. Fanns det även en hytta här? Inget som jag har läst om så troligen kommer sinnerstenen, som är en restprodukt från hyttan när man smälter malmen från någon av de närliggande hyttorna. 

Känns så avlägset men är det egentligen det. Gruvdriften på denna plats lades ned 1906... Gruvan i Persberg nyttjades längre. Har faktiskt varit ned i den. 

När vi jobbade med att dra en kraftledning kring Persbergsgruvan (sent 60-tal) åt vi vår frukost med ett gäng män i den sk "verkstan". Villy Persson frågade om vi fick åka med ned och se gruvan. Det gick bra. En lång och ranglig färd ned. (415 m läser jag på ett ställe) Lite kusligt och märkligt att vara så djupt under jord. Tog vara på en rund järnkula i tennisbolls storlek som fanns där i stort antal. Vet inte vad den användes till. Hade den i många år men försvann antagligen vid någon flytt

Det Sverige som dessa människor skapade och det välstånd utifrån det som sedan Sverige blev känt för och som vi tar för givet idag formades bl a här. Brukar tänka på alla er som slet när jag rör mig vid alla dessa industriminnen. Brukar tänka på förhållanden, umbäranden och livsmiljö. Barnarbete. Även vilka som blev förmän, de som självutnämnde sig till lillchef samt chefer. Finns fruktansvärda beskrivningar av det som arbetarna utsattes för. 

240922 Henrik hemma

 Henrik hälsar på oss i Kristinehamn. Vi åker till naturreservatet Nötön. Nästan samma rutt som jag och Tereza gick tidigare. Nu såg jag något som jag tidigare inte hade lagt märke till. Det har funnits flera hus inom naturreservatet. Flera fundament från både boningshus och ladugårdar. Förklarar varför vägen är förhållandevis bred och "bra". Tom finns "M" skyltar. Men de är mycket solblekta och det var nog ett bra tag sedan som de hade någon egentlig betydelse

Vi sågar ned tre träd på "min" tomt. Bra att få hjälp med det. Motorsågen jag köpte på Biltema är ganska nära att kallas skräp. Men de kom ned till slut. Tror jag ska testa med att blanda i vanlig bensin och lite 2-takts olja i alkylat bensinen. Kanske orkar den mer då. Tar risken... 

Henrik och jag tar en kvällspromenad längs strandängarna där vi bor. Man får inte gå närmare vattnet
- korna ej inräknade - då de utgör ett sk fågelskyddsområde. Kanske flera tusen fåglar under våren och hösten. Det är tyst numer. De har dragit söderut nu för denna gång. 

240921 Morgondimma

Det märks att det kommer att bli en fin dag. Bara dimman lättar. Vi skyndar oss ut till Picasso statyn för att kolla om vi kan få någon bild när solen bryter igenom. Det blir aldrig som man har tänkt sig men det blev lite åt det hållet i alla fall. 

 

 

Inte många turister idag. Någon husbil men annars tomt men det är många som springer eller promenerar ut mot Strandudden. Finns 3-4 restauranger ut mot Picasso statyn men bara en har öppet idag. 

Min arbetskompis Anna-Lisa Bruhn från Komrev tiden (80-tal) tog oss en gång ut till hennes sommarstuga. Känner inte igen den så den är nog också ombyggd till villa idag. Som de flesta sommarstugorna längs den vackra vägen. Flera km vackra villa och sommarstuge lägen.

 

 

Det är många båtar som fortfarande ligger kvar i vattnet. Minns själv under mina år med båt att den låg i alldeles för länge. Det blev snabbt för kallt i början av september men fick inte tummen ur. Tills man bara måste lyfta upp den. Då stod vi på kö... Det samma gäller nog ägarna till 50-100 båtar som fortfarande ligger kvar i vattnet. 

 

 

Vackra och vackert renoverade sommarstugor på andra sidan viken. Ingen bilväg dit. Går reguljär båt till andra sidan och den fina sandstranden under sommaren

 

 

Henrik är hemma och jag har ganska nyligen skjutsat honom för att ta bussen till Filipstad. Han ska träffa sin kompis i Molkom. Under frukosten pratar vi om allt möjligt och mindes då en episod från 70-talet. Har ingen bäring på idag men ett minne hur som. 

 

Mannen ovan som ser kanske ut att ha svåra väderspänningar men tar faktiskt bara en bild med enbens stativet. Det är jag...

Minnet.... Jag och min dåvarande tjej Birgitta hade börjat spela golf vid Uddeholms golfklubb. Skulle tro att det är ung 1975. Bara 50 år sedan. Jag... men inte Birgitta hade fått grönt kort. Jag fick nu spela skarpt på golfbanan. Inte bara stå och träna längre. 

 

Hål #7 vid banan i Norra Råda är för herrar ett 135 meter och ett sk par 3 hål. Man förväntas hamna på ett extra stort green område med ett slag från utslagsplatsen med en ravin mellan. Sedan två slag varav en putt. Någon kanske några har lyckats få ett sk "hole in one"

Använder järn 5:an för att få backspin. Bollen behöver stanna när den laddar. De flesta använder nog en 7:a för extra backspin men den klubban slår inte lika långt. Jag lyckas med 5:an hamna bortanför hålet med bra backspin och bollen rullar baklänges och ned i i hålet. Hole in one!!!!

Är ensam men jag berättar stolt och glad vid klubbhuset vad jag lyckades med. Nja, de tror mig inte eller de vill inte tro mig. Inte ens min gamle lärare Lennart Andersson från realskolan som var där tror mig fullt ut. De berättar att för att få bli accepterad som en som har gjort ett hole in one på det hålet behöver man ha vittnen. Eftersom bedriften är lite unik. Minns besvikelsen men den var egentligen inte speciellt tung att bära. Jag visste ju själv.

 

 

Tereza tog de två sista bilderna med sin mobil